Regnväderskydd för frånskiljare handlar inte bara om att hålla dem torra. Vatten i sig leder inte elektricitet. Det som orsakar problem är vad som händer efter att regn har kommit in: kondens inuti mekanismlådan, fallande isoleringsmotstånd på sekundära komponenter, rost och fastsättning på rörliga delar, och föroreningar plus fukt som bildar en ledande film på isolatorytorna. Varje stig behöver sin egen fix, och att behandla "regnskydd" som en filtåtgärd missar vanligtvis poängen.
Mekanismlådan är det första stället att leta efter. På utomhusfrånskiljare är den svagaste punkten inte boxkroppen utan anslutningen mellan boxen och utgångslänkaget. Tätningen vid denna tidpunkt är ofta dålig, och regnvatten rinner ner i kopplingen in i lådan. Resultatet sträcker sig från kondens och fuktiga plintar till en mekanism som inte fungerar när det behövs. Några 500 kV HGIS-installationer har haft exakt det här problemet: utsatta transmissionsdelar tog in regn, rostade och efter långa perioder utan drift fastnade frånskiljaren antingen eller fungerade inte. Ett enkelt regnskydd löser ofta inte det. Den bättre fixeringen är strukturell: en kapsling av rostfritt stål klassad IP54 eller högre, och en ordentlig tätning vid gränssnittet mellan utgångsstången och lådan snarare än ett öppet gap. Om utrustningen redan är i drift och inte kan modifieras är ett specialtillverkat regnskydd för utgångsstången det näst bästa alternativet, men det får inte störa länksystemets rörelse eller samla vatten inuti. Inne i boxen utgör uppvärmning och avfuktning den andra försvarslinjen. En temperatur- och fuktighetsregulator med värmare är redan ett standardkrav i tekniska specifikationer. Värmarens kapacitet och position spelar roll: för liten kapacitet och luftfuktigheten förblir hög; dålig placering kan baka intilliggande ledningar eller plastdelar. Värmare misslyckas också. Inför regnperioden är en snabb kontroll genom att hålla handen nära värmaren mer tillförlitlig än att döma av enbart en indikatorlampa.
Rörliga delar lider inte av regnet i sig lika mycket som av regn som kommer in och inte kan rinna ut. Lager, stift och länkar på frånskiljare kan rosta när de sitter på tomgång, och problemet dyker bara upp när någon försöker använda strömbrytaren. Då kan lagret vara fast, länkaget styvt och arbetsmomentet tillräckligt högt för att lösa ut motorns överbelastningsskydd, vilket gör att frånskiljaren sitter fast i mitten av rörelsen. Vid upphandling och eftermontering ska lagerhusen vara helt täta med minst två tätningslager och ingen smörjnippel, och stiften ska vara av rostfritt stål eller aluminiumbrons. Länkar bör monteras av rostfritt stål eller varmförzinkat stål snarare än ihåliga sektioner som fångar vatten. För äldre utrustning som redan är i drift är det mycket lättare att smörja de rörliga delarna med ett smörjmedel som är anpassat för våta förhållanden före översvämningssäsongen än att hantera en mekanism som har fastnat senare. Molybdendisulfid litiumfett fäster bättre och motstår vattenutspolning jämfört med vanligt kalciumbaserat fett, vilket gör att det passar bättre för utomhusfrånskiljarlager och transmissionsstift.
På isolatorytor är problemet inte rent vatten utan regn blandat med ytföroreningar. I kustområden, kemiska anläggningar och dammiga industrizoner sitter salt och damm på isolatorer osynligt i torrt väder. När regn eller dimma bildar en vattenfilm stiger läckströmmen och urladdningsljud och ljusbågsbildning följer. Fältregister visar 35 kV utomhusfrånskiljare med ett lager cementdamm som inte kunde torkas bort, vilket ger uppenbara urladdningar och högt ljud under regniga nätter. Den grundläggande lösningen är i urvalsstadiet: ange krypavstånd enligt föroreningsnivån på installationsplatsen. För klass D och uppåt bör extern isolering väljas i klass e, med ett relativt krypavstånd på minst 53,7 mm/kV; allmänna utomhusfrånskiljare bör också ha ett läckavståndsförhållande på minst 3,1 cm/kV. Om befintlig utrustning har otillräcklig krypmarginal kan en superhydrofob beläggning appliceras på isolatorytor. Konstgjorda kondensationstester visar att dropptäckningen på superhydrofoba ytor är klart lägre än på vanliga hydrofoba eller obelagda ytor, utan uppenbar spårning efter överslag, och droppar rullar och smälter samman under det elektriska fältet istället för att bilda en kontinuerlig ledande film. Beläggningar är dock en hjälpåtgärd. De ersätter inte tillräckligt krypavstånd, och rengöring och periodisk tvätt förblir grundläggande arbete.
Efter kraftigt regn kan grundrörelser vara mer vilseledande än att vatten tränger in. Uppmärksamheten går oftast till boxtätning och isolatorer, men långvarigt regn kan orsaka problem underifrån. En 500 kV transformatorstation fann under patrullering efter regn att fundamentet till en frånskiljare på huvudtransformatorns högspänningssida hade satt sig något, vilket orsakade dålig kontakt mellan de rörliga och fasta kontakterna, tillsammans med lätt urladdning och ljusbågsbildning. Brytaren var tvungen att öppnas omedelbart. Det som gör den här typen av fel svåra att fånga är att utrustningens temperatur, gastryck och oljenivå kan se normala ut. Det första tecknet är mekanisk förskjutning och en förändring i kontakttillståndet orsakat av grundsättningar. Specialpatruller före och efter regnperioden bör därför omfatta frånskiljarfundament, stöd och ledarspänning, inte bara boxtätning och isolatorytor. Omedelbart efter kraftigt regn kan jämföra kontaktposition med normala patrullposter och lyssna efter förändringar i ljud och ljusbågar avslöja problem tidigare än temperaturdata.
En bra del av regnskyddet bestäms i upphandlingsskedet. Den tekniska specifikationen bör tydligt ange: mekanismkapsling i rostfritt stål med IP54 eller högre; helt täta lager med minst två tätningslager och ingen smörjnippel; stift av rostfritt stål eller aluminiumbrons; vältäta lock för hjälpbrytare och plintar. För manuellt manövrerade utomhusfrånskiljare behöver även elektromagnetiska eller mekaniska lås regn- och dammskydd, annars kommer vatten in i låskroppen, rost tar fast den och den kan inte öppnas i en nödsituation. I kustnära eller kraftigt förorenade områden bör kraven på krypavstånd höjas separat i inköpsspecifikationen istället för att lämnas till rengöring och beläggning efter idrifttagning. Det mest ekonomiska tillvägagångssättet för regnskydd är att ha utrustning som lämnar fabriken med tillräcklig extern isoleringsmarginal för lokala föroreningar och nederbördsförhållanden.
I slutändan kommer regnrelaterade frånkopplingsfel ner på tre vägar: vatten som kommer in i mekanismlådan genom springor, vatten som sitter i rörliga delar utan att tömmas och vatten kombineras med föroreningar på isolatorytor. Bygg in tätningskraven i upphandlingen, hantera smörjning och rengöring inför regnperioden och kontrollera fundament efter kraftigt regn. De flesta regnrelaterade resor och stickning kan undvikas på det sättet.
